Jag tror att hunden fyller något slags behov hos oss och detta behov skiljer sig givetvis. Det sorgliga är att medans hunden uppfyller vårt behov så glömmer vi bort deras. Jag säger inte att det alltid är så men oftare än vi tror.Detta gäller alla kategorier av hundfolk,vi som har hunden som rent sällskap,vi som tävlar med våra hundar,vi som bedriver avel m.m

Något man också ofta hör är:

- Jag ääälskar min hund den är mitt allt!

Jaha men det är på våra villkor vi ofta äääääälskar våra hundar och ofta utan att förstå att det är faktiskt ett rovdjur jag har i kopplet inte någon liten mänsklig varelse i päls och svans! Här begås det grövsta och största misstagen/felen och ibland ääääälskar vi våra hundar till en för tidig död!

Glöm nu inte att jag skrev att detta gäller inte ALLA hundägare men fler än vi tror

innan ni sätter i halsen och blir upprörda