Livet blir vad vi gör det till. Vi kan inte hindra att livet ibland bjuder på svåra upplevelser men vi kan i slutändan välja hur vi ska hantera det.Någongång blir dom flesta av oss"knockade" och då har vi två val:antingen ligger vi kvar eller så reser vi oss upp. Ja,jag vet vi är alla olika och för somliga är det svårare att kravla sig upp igen och jag vet att jag har ingen rätt att döma någon som faktiskt ligger kvar . Men ibland smyger sig en liten elaking in i mitt medvetande någonstans och jag gör faktiskt just det:JAG DÖMMER ANDRA!!   Jag tänker tankar som " men Herregud,kom igen när du verkligen har en anledning att kräla runt där nere" Men det är fel förstår ni ,väldigt fel att tänka så  Givetvis krälar inte den där stackars människan runt där nere bara för nöjes skull.Men sanningen är den att jag ibland dömer andra som i mina ögon snavar och faller för "ingenting". Så i kväll blir min bön: Kära Gud ta bort det där ibland och gör det till ett aldrig