Livet blir vad vi gör det till. Vi kan inte hindra att livet ibland bjuder på svåra upplevelser men vi kan i slutändan välja hur vi ska hantera det.Någongång blir dom flesta av oss"knockade" och då har vi två val:antingen ligger vi kvar eller så reser vi oss upp. Ja,jag vet vi är alla olika och för somliga är det svårare att kravla sig upp igen och jag vet att jag har ingen rätt att döma någon som faktiskt ligger kvar . Men ibland smyger sig en liten elaking in i mitt medvetande någonstans och jag gör faktiskt just det:JAG DÖMMER ANDRA!!   Jag tänker tankar som " men Herregud,kom igen när du verkligen har en anledning att kräla runt där nere" Men det är fel förstår ni ,väldigt fel att tänka så  Givetvis krälar inte den där stackars människan runt där nere bara för nöjes skull.Men sanningen är den att jag ibland dömer andra som i mina ögon snavar och faller för "ingenting". Så i kväll blir min bön: Kära Gud ta bort det där ibland och gör det till ett aldrig  

Jo,det är faktiskt sant,det finns Troll i Tiveden! En liten ful rackare som smyger runt bland gran och fur.Han mummlar trollformler över blåbärshinkar och kantarellkorgar så att det osar bränt. Tvi tvi tvi,han spottar tre gånger varje gång en varelse från civilasationen korsar hans stig. Hans tankar är mörka och sinnet tungt  hans skog är full av varelser som skövlar hans marker och pratar med glada röster.Han ryser när någon skrattar och huden knottrar sig.

Han smyger iväg på klumpiga fötter och slår sig ner en bit bort.Där sitter han och uttalar besvärjelser i väntan på att solen ska gå ner.För han vet att när mörkret sänker sig över skogen ger dom sig av. Fega små stackare.....han sitter kvar i mörkret och ruvar en stund innan han försvinner bort i natten.  

-Om det är sant?

-Det är klart det är sant,tror ni att jag ljuger?!

Allt bara lugnar ner sig liksom.Och där någonstans i mörkret hör man sånt man aldrig hör på dagen.Det liksom omsluter en det där svarta och gör att jag kan sitta alldeles ostört och tänka alla dom där fula tankarna som inte skulle tålas att synas i dagsljus   På natten finns det heller inga skitiga fönster i sikte och inga dammråttor syns och   till och med telefonen har vett att hålla tyst.

Det är en alldeles speciell känsla att gå ut i skogen och sätta sig ner en stund och lyssna på det som finns där någonstans i mörkret   Om inte annat känner man sig väldigt liten efter en stund  Skämt o sido,Natten är bra därför att någonstans i tystnaden och mörkret hittar jag alltid mig själv  

Jag tror att hunden fyller något slags behov hos oss och detta behov skiljer sig givetvis. Det sorgliga är att medans hunden uppfyller vårt behov så glömmer vi bort deras. Jag säger inte att det alltid är så men oftare än vi tror.Detta gäller alla kategorier av hundfolk,vi som har hunden som rent sällskap,vi som tävlar med våra hundar,vi som bedriver avel m.m

Något man också ofta hör är:

- Jag ääälskar min hund den är mitt allt!

Jaha men det är på våra villkor vi ofta äääääälskar våra hundar och ofta utan att förstå att det är faktiskt ett rovdjur jag har i kopplet inte någon liten mänsklig varelse i päls och svans! Här begås det grövsta och största misstagen/felen och ibland ääääälskar vi våra hundar till en för tidig död!

Glöm nu inte att jag skrev att detta gäller inte ALLA hundägare men fler än vi tror

innan ni sätter i halsen och blir upprörda  

Alla har något mycket intressant och lärorikt att dela med sig av. Om vi bara stannar upp och verkligen lyssnar kan vi få del av det.Men vi har så förtvivlat bråttom jämt och är så upptagna av oss själva ...hur många gånger säger vi till någon annan: Berätta din historia för mig..vad är det i livet som har gjort att du är den du är idag,berätta för mig om dina lyckliga stunder och dina sorger,om dina drömmar och förhoppningar....Alla människor vi möter har något att lära oss och alla har sin historia att berätta om vi bara vill lyssna  

Ofta hör man att människor vill känna sig fria,men vad menar dom igentligen då?

Vad är det att vara fri ? Förmodligen varierar det mycket beroende på vem du frågar.Ställ frågan till dig själv,den är inte så enkel att besvara som du först trodde  Pengar...ja..eller kanske inte..eller  kunna göra vad jag vill,när jag vill....inte ha någon annan att tänka på utan bara kunna fokusera på mig själv  att resa vart jag vill i världen  nja ..Jag tror att den frihet jag vill ha finns inom mig ,friheten att vara mig själv  och den kan man inte köpa för pengar,det hjälper inte heller att resa någon annanstans. Eftersom jag bär den inom mig kan heller ingen ta den ifrån mig  

Underbart....nu börjar det verkligen kännas att hösten är i antågande. Nu slipper man alla konstiga saker man "måste" när det är sommar.Ta bara det här med att grilla  eller ligga och pressa i solen tillsammans med 2000 andra soldyrkare och skrikande ungar   gräsmattan måste klippas om inte annat för att grannarna inte ska titta snett. Sen ska man svara på frågan: vart har ni varit i sommar?..öh,vadå varit  skulle man ha varit någonstans?! har jag missat något  

Att sova eller inte sova ,det är frågan.Som nattarbetare har man inte riktigt koll på läget   alltså, det är svårt att avgöra om man faktiskt är vaken eller om man fortfarande sover